nnnnn
nnnn
En gång just som jag somnat, blev jag uppryckt, ut jagad ur huset och in i en sådan där skraltig illaluktande bil.
Där blev jag nerklämd bakom baksätet, tillsammans med en pappkasse fylld med gamla stinkande målarburkar.
Målarfärg är vidrigt.
Den luktar fruktansvärt, säkert giftig och är totalt meningslös.
Jag menar, allt har ju redan en färg från början,
så varför bry sig.
Och det som inte har någon färg, kan man väl lämna ifred.
I lugnt två ordentliga sovstunder, ett kisspass och två måltider, låg jag
där och skramlade tillsammans med de där vidriga färgburkarna.
Helt utan förvarning.
Inte konstigt att man är...vad jag nu är.
Ska jag somna nu eller?
Det verkar lugnt.
Näh...jag vill inte sova, inte nu i alla fall.
Vad skall man göra om man är mätt och är en klump på fyra ben som
inte vill sova
Att man inte vill sova kan bero på ...allt möjligt.
T.ex. att man inte är trött.
Eller att man tycker det är tråkigt.
Eller att man tycker något annat är roligare.
Eller att man inte hittar rätta sovställningen.
Det är svårt.
Jösses och jämmer, vad man kan få gå runt innan man hittar den rätta platsen att sova på.
Ja, men det är väl självklart.
Ingen går väl och lägger sig var som helst, utan att tänka sig för.
Man går ju inte och lägger sig på ett blött tvål luktande badrumsgolv.
Då är man ju dum, och ganska snart blöt.
Dörrar ska man akta sig för, det gör läskigt ont i ryggen.
Inget vidare sätt att vakna på.
Under bord är bra.
Under bord är jätte bra!
Under bord kan vara fantastiskt BRA!
Speciellt om det är ett bord där det just äts middag,
särskilt om det äts spagetti.
Då är det en alldeles fantastisk, underbar, jättegod sovplats.
Om man inte somnar på riktigt förstås.
Jag är en klump på fyra ben, med svans, nos och som är jättemätt.
Oooooooo...va jag är mätt.
För mycket.
Tänk att man äter så länge det finns mat.
Det är inte alls självklart.
Varför ska man göra det?
Jag blir ju bara mätt, för mätt, jätte mätt.
Och då blir jag alldeles...åååuuurrrap.
Jag kan ingenting annat.
Bara vara mätt.
Urk...
Tänk att man gör det.
Äter så länge det finns spagetti, jag menar mat... så länge det finns kvar.
Jag menar...man behövde ju inte äta allt så fort, eller på direkten,
eller på en gång eller...spara.
SPARA.
Nu kom jag på något.
Vänta nu måste jag tänka.
Sånt här måste tänkas på, man kan inte bara låta saker,
tankar och ord försvinna hur som helst.
Bara låta dom försvinna rakt ut. Rakt ut så här...svipp så är de borta
och det är ingen som tar vara på dom.
Nä, kommer det en tanke måste man ta vara på den.
Va...va...vad de nu jag tänkte?
Äsch...jag är säker på att jag tänkte.
Det var en fundering, en tanke, ett ord.
Åh...nu har jag glömt det, vad det nu var.
Så är det, man tänker och glömmer bort.
Varför gör man det?
Tänker och glömmer bort. Det är väl ingen idé att tänka om man bara glömmer bort.
Om man glömmer bort tankar, är det väl ingen ide att tänka.
Nu ska jag inte tänka mer, jag ska aldrig tänka mer. Aldrig någonsin ska jag tänka mer.
Spara
SPARA!
Det var det!
Det var det jag tänkte, så var det, spara var det.
Varför tänkte jag spara?
Vad var det med spara?
Vad är det med spara..? Jo, maten.
Maten, maten var det. Om man lämnade lite av spagettin,
jag menar om man inte åt upp allt, utan lät en del ligga kvar där i skålen, då skulle man ju
kunna gå dit igen efter ett tag och äta upp den om man ville.
Vad bra!
Det är ju suveränt!
Spagetti när som helst, på morgonen, på eftermiddagen, på natten när huset är tyst och öde
och jag inte kan sova. På kvällen, på...på...
Alltid.
Alltid, jämnt,...spagetti. Mat, aldrig behöva gå och vänta på att någon
skall förstå att man är hungrig. Aldrig behöva ligga under ett bord,
eller vid en stol och tigga. Så jävla genant det är.
Att tigga.
Tigga är nog det mest nedvärderande som finns.
Det är hemskt.
nnnnn
nnnn
.